En helt vanlig tisdagkväll i Kovalam

Bakom vårt hus, ca 50m bort, finns ett litet hinduiskt familjetempel. Det är en familj som äger och underhåller templet som är ett enkelt litet altare på en tom gård om ca 30 kvadratmeter med en låg mur runtomkring. Imorse vaknade vi kl 4 av högljudd musik och trummor. Musiken har fortsatt hela dagen och kulminerat i kvällens festival. Grannarna runtomkring har hjälpt till att pynta templet, någon har donerat bananträd, totalt stod det 10 bananträd med mycket frukt på tempelområdet. I träden hängde kokosnötter, blomstergirlanger och elektriska ljusslingor i alla färger. På marken låg högar med blommor och brinnande oljelampor och rökelse. Inne på den lilla tempelgården stod också 10 man med olika trummor och en del andra folk och runt muren trängdes jag tillsammans med andra bybor för att se händelserna på tempelgården.

Vad som sedan hände när trummorna satte igång var både fascinerande och lite skrämmande. En äldre och en yngre kvinna och en man började hoppa och dansa i rytm med musiken. Dansen blev allt vildare och trummorna allt snabbare och starkare. Kvinnorna och mannen sprang runt på tempelområdet, kastade blommor runt sig, smorde olja över sina kroppar och den ena kvinnan skakade i hela kroppen och sträckte ut tungan och stirrade intensivt med uppspärrade ögon. Mannen fann plötsligt två bambupinnar med vilka han började slå runt sig. Under dansen avfyrades 3 sprängladdningar, så högljudda att jag hoppade till av skräck. Det hela kulminerade då mannen och den äldre kvinnan satte sig på marken vid varsin blomsterhög och kastade vilt upp blommor, trummisterna trummade allt snabbare, och slutligen lade sig mannen och kvinnan på rygg på marken och skakade i hela kroppen, de var i trans tror vi. Dessa tre personer är kringresande heliga personer som var inhyrda för festivalen.

Det har alltså varit en helt vanlig tisdagkväll i Kovalam. Jag som tyckte jag börjat förstå lite av kulturen här i Indien känner mig ikväll totalt överrumplad av upplevelsen bakom vårt hus.