Dag 3 + 4

Dag 3
Efter en morgonpromenad i Kochins gamla kvarter och en härlig stark, äkta europeisk espresso åker vi mot bergen och tedistriktet Munnar. Ca 2000m stigning och 5 timmars biltur (trots bara 120 km) och en tapper men illamående Selma (och Susanna) gör resan tung, först genom tapiokaodlingar (en slags indisk potatisväxt), sedan gummiplantager och till sist de fantastiska teplantagerna. Selma kräks bara en gång på vägen - kanske delvis pga horisontal sovställning på baksätet?? Väl framme sent på eftermiddagen tar Andreas kraft till sig och gör sin första joggingtur i Indien i härliga 15 plusgrader. Jag tar en promenad med övertrötta Selma i vagnen genom en liten bergsby intill vilken vi bor. I byn bor te- och kardemummaplantagearbetare, mest folk från grannstaten Tamil Nadu. Det är helgdag eftersom det var valdag i distriktet, många familjer är på promenad och många män överförfriskade och väldigt nyfikna på min barnvagn. Vårt lilla enkla hotell erbjuder oss en mysig matlagningskurs innan middagen som är riktigt bra! Nu blir det hemlagad Masala Chicken till alla våra gäster i Stockholm framöver... Sedan var det skönt att dra över sig en varm filt, för första gången på flera månader – och avnjuta en kopp varm te innan läggdags. På natten var temperaturen ca 10-11 grader och i december och januari kan det tydligen även bli minusgrader här.

Dag 4
Vi börjar dagen med god keralitisk frukost, denna gång Puttu (en slags korv gjord på ris och kokos) med banan och spicy chutney efter vilken vi vandrar med Selma på ryggen i de vackra teplantagerna tillsammans med guide från hotellet. Hon håller ut ca en timme innan hon somnar i säcken med ett teblad i handen... Det är förbjudet att gå runt i plantagerna utan guide och inte särskilt populärt med guide heller, så vår vän håller ständigt utkik efter ”supervisors” – vi möter som tur inga sådana. Svårt att förklara hur teodlingarna ser ut, men de gör intryck, som en välansad grön matta eller en enorm stor buskbomslabyrint. Det är små, låga buskväxter i klar, grön färg som skapar en fantastisk vacker mosaic på bergsslutningarna. Häftigt att vara mitt i. Ibland ser vi även några teplockerskor vars huvuden sticker upp bak tebuskerna (nedan). Efter lunch åker vi på en lagom misslyckad tur till en nationalpark där en utrotningshotad bergsget håller till. Nu är de helt tama då turister matar dem med bananchips och Selma gjorde också några försök, men var mest intresserad av att avnjuta bananchipsen själv. Själva bergsgeten är en ganska tråkig varelse (se nedan), inte kanske något man åker 2 mil på skumpiga vägar för att se, det är främst utsikten man vill åt i nationalparken. Regn och tät dimma gör att vi knappt ser varandra så visiten blir kort. På hemvägen passerar vi flera tefabriker med factory outlets och vi köper både lokalproducerad jordgubbssylt, lokalproducerad choklad, det finns kakaobönor här, torkade krusbär som växer vilt här och te förstås.