Absolut Sista Dagen...

Nu är det två veckor sedan vi egentligen skulle åkt hem. Det har varit två ovanliga veckor i våra liv, men sist och slutligen helt fina veckor och vi har verkligen haft tid att i lugn och ro ta avsked och göra allt en sista gång - för andra gången. Två veckor sedan hade vi knappt börjat packa denhär tiden på kvällen, huset var fullt av besök, Selma var fortsatt vaken men trött, tvätten hade inte torkat klart, jag började känna mig sjuk och taxin till flyget skulle komma om bara några timmar... Nu är kappsäckarna packade, Selma sover och vi ska snart äta en sista middag innan våran internetfixarkompis Ajith kommer förbi och stänger nätet. Sedan kanske vi får några timmars blund innan flyget går tidigt imorgon.

Efter vad som skedde förra gången vi skulle resa är vi dock ödmjuka nu och tänker, efter vad som hände oss förra gången kan vad somhelst hända nu. Om vi  kommer hem imorgon kommer det att kännas fantastiskt! Samtidigt känns det nästan ännu svårare att lämna Kovalam nu efter ytterligare två veckor här. Livet är bekymmerslöst, luften är varm som sammet... Men den dominerande känslan är ändå att nu är det dags att komma hem! Vi känner oss otroligt privilegierade över att vi haft möjligheten som familj att vara här under en så lång period. Det är månader som vi aldrig kommer att glömma, möjligen med undantag för Selma... Som tur är dagarna här väl dokumenterade.

Tack till dig som varit med oss på resan via vår blog. Det var roligare att blogga än vi först trodde och det har varit motiverande att få så mycket feedback. Vem vet, kanske vi blivit bloggbitna och fortsätter skriva om våra något mera vardagliga äventyr hemma i Stockholm. Vi hörs!