Surprise!! Resan var inte slut...

Nu skulle vi enligt planen bloggat från vår egen lilla lya på Kungsklippan, men så blev det aldrig... Vi är kvar i The Pink House i Kerala. Bara några timmar innan hemresan drabbades jag (Susanna) av hälsoproblem, fick åka på sjukhus och blev av läkarna frånrådd att flyga, kanske de mest kaotiska timmarna i våra liv hittills. Kappsäckarna var packade, taxin beställd, de flesta av våra tillhörigheter utdelade till grannarna och kylskåpet tomt, vattnet slut och TV och internet avstängt. Nu är vi kvar i ett sorts limbo här, vi har ingen hemresebiljett och vet inte än när vi får grönt ljus att flyga heller, läkare anställda av försäkringsbolag är rätt försiktiga när det kommer till att OK:a  flygresor under sjukdom. Det viktiga är att vi alla mår relativt bra nu och vi försöker göra det bästa av väntetiden här, då passar det utmärkt att blogga lite. Nu har vi åter Internet och vatten och grannarna har returnerat de flesta av våra saker som vi behöver.

Under min globalmedicinplacering hade jag ju tänkt besöka ett privatsjukhus men studiebesöket blev aldrig av, nu fick jag istället uppleva privatsjukhuset The Real Way, som patient. Först nu förstår jag vilket privilegium det är att vara rik. Jag hade valet att gå till ett statligt sjukhus (som t.ex Medical College) eller vilket fräscht luftkonditionerat privatsjukhus som helst, och bara det känns rätt orättvist. Nå, "valet" var ju lätt. Man blir lite ynklig när man är sjuk och vill helst ha det som hemma; rent och fräscht, plasthandskar, inget mögel på väggarna och inte behöva trängas i en kö för att få hjälp. I min situation var det bara att åka till KIMS, Kerala Institute for Medical Sciences, i Trivandrum. Dessutom var väntetiderna korta och bemötandet helt bra. Det fanns t.o.m ett center för internationella patienter där man fick en guide som hjälpte en till rätt plats. Den som vill ha några detaljer om vad som hänt mig kan kontakta mig per mail eller ringa mamma, men det är inga skäl att vara orolig!

Det har varit rörande att se grannarnas omsorg; Balan kom med kaffe och dosas till frukost och har kört mig till och från sjukhuset, våra härliga Lule-grannar i våningen under har oroat sig och erbjudit all möjlig hjälp och stöd och alla vi känner frågar och är bekymrade - och är inte minst överraskade - då de ser att vi ännu sitter på vår balkong efter att ha annonserat vår hemresa högt och tydligt torsdag natt.

Till råga på allt fick Selma hög feber och blev slapp igår, nyårsafton. Vilket slut på 2010! Här i Indien tänker man snabbt på alla tänkbara möjligheter som denguefeber, hjärnhinneinflammation etc och man blir lite mer orolig än man skulle blivit hemma - men efter lite vila och några paracet är hon allt piggare och hon äter, leker och skrattar igen, så högst sannolikt var det bara en reaktion på att hon håller på att få sina sista kindtänder. Skönt! Det är ju ganska så ironiskt att allt detta skall hända just nu efter att vi alla har varit här i Indien hela 4 månader utan annan sjukdom än någon enstaka dag med lite magsjuka!! Nu tar vi en dag i sänder, skall kanske gå ner och säga hej till havet igen.

Vill passa på att önska Gott Nytt År till alla som läser detta och välkommen att fortsätta följa vår Indienblog under obestämd framtid.