Äntligen!

Imorse låg det där, mailet i inkorgen som är både den bittra och ljuva sanningen. Vi ska hem! Torsdagen den 13 januari tidigt på morgonen går flyget. Ett visst lugn har lagt sig över Pink House nu då hemresan är bokad och klar, men samtidigt finns en antydan till panik i maggropen. Vi försöker leva i nuet och njuta dessa sista dagar i Indien, men ibland bubblar framtidens måsten upp och grumlar tillvaron. Jag försöker slå bort tanken på var vinterskorna till Selma skall inhandlas men då kryper en ny fundering upp, borde jag boka tvättid redan nu?

Livet här i Kovalam har varit underbart lugnt och luftigt. Kalendrarna har varit tomma och vi har levt mera efter ljuset än klockan. Tidigare skyndade jag alltför ofta för att hinna mera. Denna känsla att behöva skynda har minskat under fyra månader i Indien, och jag trivs med det. Hoppas den håller i sig...