Muslimskt bröllop!

Idag har vi varit på bröllop till systersonen till vår grannes hyresvärd... tror vi? Här används begreppet syster och bror ganska flexibelt så man kan aldrig vara riktigt säker. Mina två svenska grannar och kolleger var också bjudna liksom vår taxichaufför Balan som sa att han blivit bjuden enbart för att vi skulle ha en chaufför och guide under bröllopet. Vi åkte alla i hans taxi.
Familjen som ordnade bröllopet är muslimsk och klassificerades (av vår chaufför Balan) som "rich" men inte "very rich". Ca 2000 gäster var bjudna, vilket är ett stort bröllop men inte jättestort. Som hemgift skänkte brudens familj en ny Skoda, guldsmycken och ett stycke land.

Bröllopet ägde rum i en stor samlingslokal i Trivandrum som nästan var som en idrottsarena med läktare och med en scen där brudgummen samt otaliga andra vitklädda män och några präster tog plats. Runt i lokalen var det ganska kaotiskt, det fanns sittplatser åt alla men många gick runt, barnen sprang och skrek och folk var klädda både fint och mer vardagligt. Många kom sent när ceremonin redan börjat.

Vad som hände på scen är svårt att veta men olika män sade eller halvsjöng något i en mikrofon, detta pågick ca 30 minuter. Sedan ställde sig brudgummen upp, det hela verkade vara över men då äntligen kom bruden fram och upp på scen tillsammans med andra kvinnor från familjen. Vi fem vita gäster blev hämtade från våra platser och fick ställa oss på scen framför brudparet tillsammans med fotograferna för att från bästa plats beskåda när bruden fick sina guldkedjor runt halsen och både brudgummen och bruden trädde stora blomstergirlanger runt varandra och delade ett glas vit mjölkaktig vätska och gav varandra ringar. Sedan blev det fotografering, först brudparet med oss vita och sedan med familjen. Vi fick också framför de dryga 2000 andra gästerna överräcka våra gåvor till brudparet. Som tur öppnades inte gåvorna på scen. Vår gåva bestod av änglaspel med renar samt en målning av Stockholm skärgård, äkta souvenirsmörja med andra ord...

Vi var festens utsmyckade elefanter kan man säga, clownerna på cirkusen som alla gästerna tyckte det var skojigt att se. Vi var förvarnade av hur det skulle bli av våra tidigare brittiska grannar som deltagit i många bröllop. Det är status att ha med västerlänningar på sitt bröllop och man visar gärna fram dem inför de andra gästerna. I vårt fall är det grannarnas hyresvärd som är lite av en lokal "gangster-businessman" som ville plocka hem några poäng. Men vi är ju bara tacksamma att få delta... Efter ceremonin var det lunch i omgångar. Vi blev tillsagda att vänta en stund varefter vi slussades förbi den långa kön till matsalen och placerades i ett vegetariskt matbord. Vi deltog i sittning nr 4 trots att vi bara väntat en knapp timme. Det serverades thali (ris med olika röror) på bananblad som vi åt med höger hand och måltiden var över på en kvart, Selma fick 5 st bananer och 2 papadams!! Jag hade Selma i famnen så hälften av det jag åt hamnade i hennes hår. Min handätningsteknik behöver förfinas betydligt! Från matsalen gick kön till tvättstället där händerna tvättades och sedan vidare till parkeringen. Tre intensiva timmar och oändligt mycket uppmärksamhet senare och bröllopet var över för vår del. Spännande upplevelse och imponerande logistik att se hur man serverar så god mat åt så många så snabbt! Kvarstår att se om vi blir sjuka :). Andreas har inte varit sjuk en enda gång hittils så han kör lite kamikazestil nu och stoppar i sig nästan vadsomhelst, jag har varit sjuk två gånger och är lite mera selektiv. Jag och Andreas får bara tacka Selma för idag! Hon klarar sådana här situationer bäst av oss tre. Vi har henne i front och all uppmärksamhet känns mycket naturligare då. Det kryllade av barn i olika åldrar och idag var Selma nästan lika intresserad av dem som de var av henne. Hon fick tiotals pussar och satt i åtskilliga famnar, oftast mot sin vilja, fortfarande är det bara vi och Balan som lugnt får hålla henne i famnen. Väl hemma igen slocknade hon som ett ljus och sov tills det redan var mörkt ute.