Dag 3 + 4

Dag 3
Efter en morgonpromenad i Kochins gamla kvarter och en härlig stark, äkta europeisk espresso åker vi mot bergen och tedistriktet Munnar. Ca 2000m stigning och 5 timmars biltur (trots bara 120 km) och en tapper men illamående Selma (och Susanna) gör resan tung, först genom tapiokaodlingar (en slags indisk potatisväxt), sedan gummiplantager och till sist de fantastiska teplantagerna. Selma kräks bara en gång på vägen - kanske delvis pga horisontal sovställning på baksätet?? Väl framme sent på eftermiddagen tar Andreas kraft till sig och gör sin första joggingtur i Indien i härliga 15 plusgrader. Jag tar en promenad med övertrötta Selma i vagnen genom en liten bergsby intill vilken vi bor. I byn bor te- och kardemummaplantagearbetare, mest folk från grannstaten Tamil Nadu. Det är helgdag eftersom det var valdag i distriktet, många familjer är på promenad och många män överförfriskade och väldigt nyfikna på min barnvagn. Vårt lilla enkla hotell erbjuder oss en mysig matlagningskurs innan middagen som är riktigt bra! Nu blir det hemlagad Masala Chicken till alla våra gäster i Stockholm framöver... Sedan var det skönt att dra över sig en varm filt, för första gången på flera månader – och avnjuta en kopp varm te innan läggdags. På natten var temperaturen ca 10-11 grader och i december och januari kan det tydligen även bli minusgrader här.

Dag 4
Vi börjar dagen med god keralitisk frukost, denna gång Puttu (en slags korv gjord på ris och kokos) med banan och spicy chutney efter vilken vi vandrar med Selma på ryggen i de vackra teplantagerna tillsammans med guide från hotellet. Hon håller ut ca en timme innan hon somnar i säcken med ett teblad i handen... Det är förbjudet att gå runt i plantagerna utan guide och inte särskilt populärt med guide heller, så vår vän håller ständigt utkik efter ”supervisors” – vi möter som tur inga sådana. Svårt att förklara hur teodlingarna ser ut, men de gör intryck, som en välansad grön matta eller en enorm stor buskbomslabyrint. Det är små, låga buskväxter i klar, grön färg som skapar en fantastisk vacker mosaic på bergsslutningarna. Häftigt att vara mitt i. Ibland ser vi även några teplockerskor vars huvuden sticker upp bak tebuskerna (nedan). Efter lunch åker vi på en lagom misslyckad tur till en nationalpark där en utrotningshotad bergsget håller till. Nu är de helt tama då turister matar dem med bananchips och Selma gjorde också några försök, men var mest intresserad av att avnjuta bananchipsen själv. Själva bergsgeten är en ganska tråkig varelse (se nedan), inte kanske något man åker 2 mil på skumpiga vägar för att se, det är främst utsikten man vill åt i nationalparken. Regn och tät dimma gör att vi knappt ser varandra så visiten blir kort. På hemvägen passerar vi flera tefabriker med factory outlets och vi köper både lokalproducerad jordgubbssylt, lokalproducerad choklad, det finns kakaobönor här, torkade krusbär som växer vilt här och te förstås.

Dag 2

Efter frukost och några timmars färd på vår härliga farkost kommer vi fram till Aleppey – som något anspråkslöst även kallas The Venice of The East på grund av sina många kanaler. Ett par timmars biltur senare är vi framme i Fort Kochin som tidigare var huvudstad i Kungadömet Travancore och som är den näst största hamnstaden i Indien (efter Calcutta) och en mycket viktig ort för kolonisatörerna, först Portugiserna, sen Holländarna och till sist Engelsmännen. Det är lite som att komma till ett slitnare Syd-Frankrike eller Italien, vackra slitna kolonialhus, ofta gulmålade stenhus, stora parker, havsnära överallt. En fridfull plats med lite trafik där vi strosar runt i solen - med barnvagn for en gångs skull!, skönt att slippa bära Selma. Kochin har en judisk befolkning och vi klarar av att bli grundlurade på den judiska marknaden av en försäljare från Kashmir. Vi bor på ett mycet fräscht hotell som våra tidigare grannar rekommenderat – precis över gatan från den vackra St. Francis Church, kyrkan där Vasco Da Gama blev gravlagd i 1524, innan hans levningar flyttades till Portugal några tiår senare. På hotellet blir vi emottagna som vänner och får kokosnötsvälkomstdrink, jasminblomshalsbandoch Selma får en barbiedocka!!... - som snabbt förlorar både armar, ben och hår...

På kvällen tar vi en promenad längsmed gamla hamnen för att se på de kända och pittoreska kinesiska fisknäten (bilden ovan) som är kanske det som Kochin är mest känd för i turistsammanhang - ser mest ut som jättespindlar och det krävs ibland 6-7 män att manövrera nätet. Det är söndagskväll och familjer från förorterna har kommit hit för att fira söndagskväll, äta glass, se på fisknäten och njuta av solnedgången. Flickorna är söndagsfina i sina prinsesskjolar (bilden t.h). Plötsligt är det trångt på de annors lugna gatorna.

Suski shoppar

Selma shoppar

Roadtrip Kerala - Dag 1

Hej igen! Först av allt: Vi älskar Kerala!! Detta är en av de roligaste, intressantaste och vackraste resor vi gjort! Vi har nu åkt runt en dryg vecka i Kerala och vill bara se mer! En orsak till den lyckade resan är vår fantastiske chaufför Vineesh (bilden t.v) som vi alla tre förälskat oss i! Han har kört oss tryggt och fint, skrattat och varit glad, berättat historier och om livet och kulturen i Kerala, fört oss till de rätta platserna och fungerat som reseledare, lekt och skojat med Selma och ändå alltid varit professionell och aldrig krävt något. Det är inte helt lätt att vänja sig vid att ha en person till vår disposition dygnet runt. Han har sovit i sin bil de flesta nätter, även i de kalla bergsområdena. Vid ett tillfälla bodde vi på ett hotell långt från närmaste by och restaurang och Vineesh fick inte heller mat från vårt hotell så han blev utan middag den kvällen. Det var inte på kartan att han skulle ha ätit tillsammans med oss även om vi föreslog det. Förstår ni att det känns lite konstigt...? Men för Vineesh var det inte något konstigt, bara en vanlig dag på jobbet.

Vi har valt bort lyxhotellen till fördel för mer personliga och hemtrevliga mellanprishotell och ätit middagar och frukostar på hotellen som har varit smakrika alltigenom. Kerala är så mångsidigt. Det finns vackra stränder, höga gröna berg, pittoreskt byliv och vacker arkitektur... Och viktigast av allt, massor av vänliga och nyfikna keraliter överallt.

En orsak till den lyckade resan är också Selma, hon är en isbrytare och samtidigt en skön broms. Jag (Susanna) kan lätt bli lite hyperaktiv på semesterresor och vill se och uppleva allt på en gång vilket ofta resulterar i trötthet och frustration. Med Selma med oss blir det ett lugnare tempo, vi skruvar ner ambitionerna och man är tacksam för allt man ändå hinner och kan uppleva med henne med sig. Hoppas fler av er får möjlighet att åka hit till Kerala en dag!

Dag 1
Dagen börjar med fullt kaos då Susannas VISA kort (det enda fungerande kortet vi har med oss) upptäcks vara försvunnet men hittas i Kovalams enda supermarket där vi (...ehem, Susanna red.anm) tidigare i veckan bunkrat upp med dyra pampersblöjor. Svettiga men lugna drar vi iväg norrut med Vineesh i hans stora, vita, blänkande och bekväma Toyota med A/C. Han har bilen fullastad med indisk musik, Selma sjunger med och den rätta semesterstämningen infinner sig snabbt. Efter dryga 2 timmar är vi framme i Kollam, cashewnötens huvudort i Indien. Vi välkomnas med jasminkransar innan vi stiger ombord på vår egen flytande, flätade farkost (bilden ovan) för ett dygns backwatertur. Den populäraste turistaktiviteten i Kerala är att besöka Backwaters, dvs att flyta runt i ett mini flytande hotell och beskåda bylivet, fiskarna, naturen och odlingarna i backwatersområdet som består av ett nätverk av sjöar, kanaler och älvar och därimellan liggande risodlingar och byar. Kanalerna är regulerade för att inte monsunregnen skall förstöra odlingarna och det finns pumpar med vilka man kan reglera vattenströmningarna.

Det mesta av vardagslivet förssigår vid kanalerna tex klädtvätt, kroppstvätt, diskning..., till turisternas stora förtjusning. Ombord på båten med sovrum och stor veranda har vi en kapten, en kock och en maskinist och hjälpkapten. Det är en otroligt vacker och fridfull resa. Vi passerar risfält, kokosfiberrepsfabriker, fiskebåtsverkstäder, toddyshops (toddy=lokalt palmvin), byar, palmskogar, lotustäckta vikar, musseldykare, fiskare, tempel, kyrkor... Ständigt flyter man förbi små vackra scener som hämtade ur en romantisk exotisk film; som när en ung kvinna med långt svart hår paddlar ensam i soluppgången över det stilla vattnet för att hämta mjölk i en liten mjölkbutik på andra sidan, eller när en taxikanot fylld med stående sariklädda kvinnor med paraplyer som skydd mot solen, stakas stilla med bambustammar över kanalen, de skall rösta i kommunalvalet i vallokalen på andra sidan... Sedan glider en kanot fullastad med kokosnötter stilla förbi...

Selma trivs utmärkt och pekar på varenda ko och tupp vi ser (många!) och vinkar ivrigt till alla vi passerar. Trots att det är många turister i området vinkar de flesta byborna ivrigt till oss när vi glider förbi. Ibland känns det dock något inträngande, tex då vi tidigt på morgonen sitter och sippar på vårt te och passerar alla som gör sin morgontoalett vid kanalen.

Vi gör stopp i två byar från vilka besättningen på båten kommer ifrån. Det är valdag och de skall rösta – en absolut självklarhet i Indien. Valdeltagandet är rekordhögt i Kerala (över 80%) och trots att den ena mannen får gå 3+3 km i den lilla byn och har oss väntande i båten var det ingen diskussion, att rösta är det viktigaste! Det blir två intressanta stopp. I den första byn promenerar vi in i en stor byfest - som vi först tror är en valdagsfest – men som snabbt visar sig vara en hinduisk begravning. Vi blir framvisade till liket som håller på att brännas på bakgården och ombeds att fotografera det, vilket vi gör... (t.h) Stämningen är lugn och fridfylld även om den döda avled så sent som dagen innan i en hjärtinfarkt, bara 58 år gammal. Döden här verkar inte vara så makaber och tabubelag, det är ofta fotografier på döda oidentifierade personer i tidningarna och på akuten på sjukhuset kan en död person ligga kvar oövertäckt bland de levande patienterna och anhöriga i flera timmar.

I den andra byn besöker vi moder Ammas ashram, fast moder Amma själv var i Holland och delade ut kramar (det är liksom hennes grej). Amma är en av de få kvinnliga Guruna i Indien (världen?) och hon har en hel liten stad i backwaters där en del av hennes välgörenhetsverksamhet (bla skolor o sjukvård) administreras ifrån. Folk vallfärdar dit från hela världen.

Klockan sex stannar båten vid en trång kanal för då sätter fiskarna ut näten och man får inte längre köra båt med motor, dessutom blir det mörkt. Vi får avnjuta en god Keralamiddag under stjärnorna och fullmånen. Kl nio sätts en bullrig generator igång för att försörja oss med AC under natten. Vi protesterar men eftersom vi betalat för AC skall den vara igång...

Indian beauty

God helg! Vi snakkes om en uke!

Reise i reisen

Da er det bestemt! Neste uke, fra og med nå på lørdag, drar vi bort alle tre for en ukes rundtur i vakre Kerala! Skal bli godt å endelig få litt ferie... ;) Det betyr blant annet et døgn på egen husbåt i det unike og verdenskjente Backwatersområdet, besøk i storbyen Kochin kjent for sin vakre "old town" samt de pittoreske kinesiske fiskegarnene på stranden, det var også der Vasco da Gama både begynte og endte sine dager her i India. Videre drar vi til fjellene og til Munnar - midt i hjertet av Indias vakre tedistrikt, deretter til Thakkady og nasjonalparken Periyar med ville elefanter og tigre og så hjem til Kovalam. Reisen kommer til å skje med taxisjåføren Vaneesh som vår egen guide og reiseleder. Dette blir spennende, ikke minst blir det interessant å se hvordan Selma takler å være On The Road... men det går nok bra det også! Neste uke blir vi altså ikke like tilgjengelige som vanlig...

Hvordan demontere en palme på 1-2-3?

Vår uheldige tradisjon med å rammes av større eller mindre husrenoveringer hvor vi enn bor, fortsetter. Nå er det vårt herlige hus her på Samudra som skal få en ansiktsløftning. Heldigvis er det ikke snakk om mer enn et par dagers arbeid - effektiviteten til arbeidslaget her ligger milevis foran kollegene i Sverige som nå har holdt på med renoveringen av vårt lille baderom i over fire måneder... Iallefall, huset skal bli rosa - en trivelig og veldig vanlig husfarge her i traktene. Og to av palmene her på eiendommen skal også bort, da de etterhvert truer med å sprenge bort en inntilliggende mur samt ødelegge husfasaden.

Idag tidlig hadde vi derfor god underholdning til havregrøten og kaffen da et team av "palme-demonterings-menn" gikk til verks så det suste. En av dem klatret smidig opp i palmen og demonterte treet blad for blad, kokosnøtt for kokosnøtt - og til sist; stammebit for stammebit. Spennende å se en mann 20 meter over bakken, kun festet til stammen med enkle rep, svinge macheten tilsynelatende helt uanfektet av faren for liv og helse. Tøffe karer!

Pojk- och flickvänner

Pojk och flickvänner verkar inte existera här i Kerala. Då jag frågat om det skakar folk bara på huvudet och skrattar. En kille som jobbar i en liten butik precis vid busshållplatsen vid sjukhuset anförtrodde sig för mig häromdagen. Jag har snackat med honom flera gånger då jag väntat på bussen mot Kovalam men överraskades ändå av hans öppenhet. Han har studerat i storstan Bangalore och är Hindu. Han studerade Business och lärde känna en muslimsk tjej i cafeterian på plugget. Hon studerade året under han och efter ett tag blev de ett par och träffades i hemlighet. Han bor i Trivandrum nu men några gånger per år lyckas de träffas och de pratar ofta i telefon. Båda bor hos sina föräldrar och då de träffas hittar de på vita lögner och bokar ett dyrt hotellrum där de kan mötas. De billigare hotellen kräver intyg på att man är gift och hotellpersonalen kan vid misstankar tillkalla polis (!). Det är inte längre olagligt att kyssas offentligt men jag har aldrig sett någon kyssas på gatan. Även kroppskontakt undviks mellan kvinnor och män vilket förklarar varför kvinnorna sitter längst fram i bussen och männen längst bak. Att träffa sin hemlige pojk- eller flickvän är inte så lätt när man knappt kan hålla varandras händer på gatan.

Den muslimska tjejen och hinduiske pojken kommer aldrig att kunna gifta sig – det var han fullt medveten om, det skulle aldrig accepteras av respektiva familj. Men killen sa att han älskar henne och kommer att försöka vara ogift så länge som möjligt. När han väl är gift är det förstås slut på de hemliga träffarna.

I India är i dag 95% av alle äktenskap arrangerade. I Kerala, som är en mycket konservativ stat på många sätt, är detta också normen. För mer intressant info, bakgrund, historik etc om arrangerade äktenskap, kolla denna länk.

Pool is cool

Vår nærmeste nabo vegg-i-vegg her på Samudra beach er The Country Spa - en ferieresort mest brukt av indere - og av oss :) Herfra bestiller vi ofte vellaget indisk take-away middag, vi får skittentøyet vasket, vi kan benytte deres spa for massaje etc og ikke minst er svømmebassenget populært - en av Selmas absolutte favoritter og en fin avveksling fra beachen. Morsomt å se forvandlingen den siste tiden; i begynnelsen var Selma ganske så nervøs for å være i vann, men nå etter 6 ukers tid her nede, må vi virkelig være på vakt da hun gjerne hopper i bassenget uten frykt, bare høylydt entusiasme!

Muslimskt bröllop!

Idag har vi varit på bröllop till systersonen till vår grannes hyresvärd... tror vi? Här används begreppet syster och bror ganska flexibelt så man kan aldrig vara riktigt säker. Mina två svenska grannar och kolleger var också bjudna liksom vår taxichaufför Balan som sa att han blivit bjuden enbart för att vi skulle ha en chaufför och guide under bröllopet. Vi åkte alla i hans taxi.
Familjen som ordnade bröllopet är muslimsk och klassificerades (av vår chaufför Balan) som "rich" men inte "very rich". Ca 2000 gäster var bjudna, vilket är ett stort bröllop men inte jättestort. Som hemgift skänkte brudens familj en ny Skoda, guldsmycken och ett stycke land.

Bröllopet ägde rum i en stor samlingslokal i Trivandrum som nästan var som en idrottsarena med läktare och med en scen där brudgummen samt otaliga andra vitklädda män och några präster tog plats. Runt i lokalen var det ganska kaotiskt, det fanns sittplatser åt alla men många gick runt, barnen sprang och skrek och folk var klädda både fint och mer vardagligt. Många kom sent när ceremonin redan börjat.

Vad som hände på scen är svårt att veta men olika män sade eller halvsjöng något i en mikrofon, detta pågick ca 30 minuter. Sedan ställde sig brudgummen upp, det hela verkade vara över men då äntligen kom bruden fram och upp på scen tillsammans med andra kvinnor från familjen. Vi fem vita gäster blev hämtade från våra platser och fick ställa oss på scen framför brudparet tillsammans med fotograferna för att från bästa plats beskåda när bruden fick sina guldkedjor runt halsen och både brudgummen och bruden trädde stora blomstergirlanger runt varandra och delade ett glas vit mjölkaktig vätska och gav varandra ringar. Sedan blev det fotografering, först brudparet med oss vita och sedan med familjen. Vi fick också framför de dryga 2000 andra gästerna överräcka våra gåvor till brudparet. Som tur öppnades inte gåvorna på scen. Vår gåva bestod av änglaspel med renar samt en målning av Stockholm skärgård, äkta souvenirsmörja med andra ord...

Vi var festens utsmyckade elefanter kan man säga, clownerna på cirkusen som alla gästerna tyckte det var skojigt att se. Vi var förvarnade av hur det skulle bli av våra tidigare brittiska grannar som deltagit i många bröllop. Det är status att ha med västerlänningar på sitt bröllop och man visar gärna fram dem inför de andra gästerna. I vårt fall är det grannarnas hyresvärd som är lite av en lokal "gangster-businessman" som ville plocka hem några poäng. Men vi är ju bara tacksamma att få delta... Efter ceremonin var det lunch i omgångar. Vi blev tillsagda att vänta en stund varefter vi slussades förbi den långa kön till matsalen och placerades i ett vegetariskt matbord. Vi deltog i sittning nr 4 trots att vi bara väntat en knapp timme. Det serverades thali (ris med olika röror) på bananblad som vi åt med höger hand och måltiden var över på en kvart, Selma fick 5 st bananer och 2 papadams!! Jag hade Selma i famnen så hälften av det jag åt hamnade i hennes hår. Min handätningsteknik behöver förfinas betydligt! Från matsalen gick kön till tvättstället där händerna tvättades och sedan vidare till parkeringen. Tre intensiva timmar och oändligt mycket uppmärksamhet senare och bröllopet var över för vår del. Spännande upplevelse och imponerande logistik att se hur man serverar så god mat åt så många så snabbt! Kvarstår att se om vi blir sjuka :). Andreas har inte varit sjuk en enda gång hittils så han kör lite kamikazestil nu och stoppar i sig nästan vadsomhelst, jag har varit sjuk två gånger och är lite mera selektiv. Jag och Andreas får bara tacka Selma för idag! Hon klarar sådana här situationer bäst av oss tre. Vi har henne i front och all uppmärksamhet känns mycket naturligare då. Det kryllade av barn i olika åldrar och idag var Selma nästan lika intresserad av dem som de var av henne. Hon fick tiotals pussar och satt i åtskilliga famnar, oftast mot sin vilja, fortfarande är det bara vi och Balan som lugnt får hålla henne i famnen. Väl hemma igen slocknade hon som ett ljus och sov tills det redan var mörkt ute.

Serie: Eksotiske dyr

Idag; Flaggermusen

Observert idag, hengende (og sovende??) fra et bilvindu på den meget trafikerte hovedgaten Mahatma Gandhi Road i Trivandrum. Et tilstrekkelig uvanlig syn til at det fortjente å bli fotografert synes jeg...

Kerala - God's own Communist country

I Kerala - i turistsammenheng ofte markedsført som God's Own Country - drar det seg nå sammen mot lokalvalg. Det regjerende partiet LDF Left Democratic Front, som har stor støtte lokalt i Kerala, er en partikoalisjon som er ledet av CPI(M) Communist Party of India (Marxist). Kerala er derfor idag en av de få - om ikke den eneste? - kommunistledede stater i verden, hvor også regjeringen er valgt gjennom frie demokratiske val! Det er interessant hvordan man kan ha en kommunist/Marxistregjering men samtidig praktisere så fri religionsutøvelse i hele staten - både kristendom, hinduisme og islam står veldig sterkt blant folk her, med en viss majoritet av førstnevnte. Men det virker som det fungerer bra - det råder relativt politisk stabilitet i staten, etter hva vi forstår. Under ser du noen eksempler på valgplakater som henger overalt, hammer og sigd ser man mye av...

...jeg glemte å nevne at det praktiseres personvalg her i Kerala og det er godt over 2000 kandidater som stiller til valg!!! Så her gjelder det å henge i med valgkamp før valgdagen den 23 okt!

Äktenskap

De flesta äktenskapen har är arrangerade, en del är semiarrangerade, dvs 2 ungdomar hittar tycke för varandra och föreslår för sina föräldrar den andre som partner,sedan kan föräldrarna göra sin research och antigen godta eller avslå förslaget. Det är ovanligt att gå emot föräldrarnas vilja. Enligt en av professorerna på sjukhuset som jag diskuterade äktenskap med skall kvinnan helst vara kring 23 och mannen kring 28 då äktenskap ingås. Mannen skall vara äldre eftersom han är den auktoritära i hemmet, vilket blir mera naturligt om han är äldre och på så vis eventuellt mera erfaren. Annat som är viktigt vad gäller partner är bla horoskop, religion och utbildning. Det finns otaliga astrologer i Trivandrum som man kan konsultera för att se om de 2 tilltänkta passar ihop. Det finns massor av matchningssajter på Internet, kolla t.ex denna, klicka här Klicka gärna in på en personprofil och läs - det är en ganska annan information som finns med här till skilnad till vad som finns i Nordiska kontaktannonser. Parametern Intressen finns t.ex inte med alls...

Utbildning är otroligt viktigt i Kerala, de flesta här kan läsa och skriva och många studerar vidare. Okända folk frågar efter lite smalltalk ganska snabbt vilket yrke man har och vilken Degree man har, man får otrolig respekt då man säger att man är MD, Medical Doctor, kameran kommer ofta fram då och de vill bli plåtade vid sidan av mig, smickrande. Läkaryrket har högt status här. Tyvärr får Andreas inte avnjuta samma respekt då han berättar att han pysslar med marketing. Ca hälften av de killar vi möter här säger att de jobbar med marketing på något sätt...

Tillbaka till äktenskapet. Flera av ST-läkarkollegerna här har berättat att deras föräldrar hittat partners åt dem på internet. Om man hittar någon passande ordnar man ett möte med bådas föräldrar närvarande. En tjej berättade att föräldrarna hittat en passande Indisk ingenjör i Texas åt henne. Han kom hit, de giftes, hon blev gravid och han reste tillbaka till sitt i Texas. Hon planerar att föda här i Kerala, därefter avsluta sin ST och sedan antagligen flytta till Texas till sin man. En annan tjej fick ett arrangerat äktenskap med en annan läkare ca 6 timmar från Trivandrum. Då hon avslutat sin ST om ett par år kommer hon att antagligen att flytta till honom, nu träffas de endast ungefär varannan månad trots att de är gifta. Man bor ofta tillsammans med någonderas föräldrar, ofta finns också far eller morföräldrar i samma hus. Keraliterna är stolta över dessa starka familjeband och det ger ju mycket trygghet och är socialt. De starka familjebanden syns tydligt på sjukhuset. Det finns inga undersköterskor utan anhöriga ordnar med mat, toabesök, tvätt, klädtvätt och transport av patienterna på sjukhuset. En anhörig får lov att övernatta vid patienten, oftast på en tunn madrass under patientens säng. Allt som de anhöriga kan tänkas behöva för sina sjuka inlagda familjemedlemmar kan köpas i små enkla affärer runt sjukhuset, tex bäcken, kuddar, handdukar, mediciner... Mellan 16-19 är det besökstid och alldeles fullt av familjebesök på de redan överfulla avdelningarna.

Hemgift är avskaffat i lag men existerar fortsatt. Att gifta sig är självklart här. Att inte ha råd att betala hemgift är för en fader en stor skam och sorg och ibland orsak till självmord. Att få många döttrar är ekonomiskt belastande. Skymfande citat från boken Shantaram "måtte du få 10 barn och alla av dem döttrar". Utomäktenskapliga barn existerar inte här. Om en kvinna råkar ut för detta stöts hon ut från sin familj.

Rickshaw...

Det viktigste transportmiddelet her i India er Rickshaw'en, dvs en slags overbyggd trehjuling med to-taktsmotor. Denne finnes i mengder overalt og vi bruker også rickshaw hele tiden. Vi er heldige som har flere slike parkert rett utenfor porten til enhver tid. Om man ikke kjenner sjåføren - som vi nå heldigvis gjør etterhvert - er sjansen for å bli lurt på prisen nær 100%. Det er derfor avgjørende å bestemme pris på forhånd, og her er det jo pruting som gjelder. Takstametere finnes, men brukes aldri... En 10-minutters tur fra huset vårt og til Lighthouse beach bruker å koste ca 50 rupees, dvs ca 8kr - og da inngår så mange stopp på veien som man måtte ønske. Et luftig og bra transportmiddel...

Selma skrur på sjarmen før prutingen innledes...

Lighthouse beach

Hovedstranden her i Kovalam heter Lighthouse beach pga fyret som er plassert på et høydedrag ved siden av stranden. Idag var vi for første gang oppe i selva fyrtårnet og fikk en fin utsikt over stranden og omgivelsene. Her følger noen bilder fra dagens lille ekskursjon.

Fyrlykten på Lighthouse beach

Lighthouse beach - den mest populære og besøkte stranden i Kovalam, tettpakket med hoteller og restauranter langsmed strandpromenaden

Selma var gladere i virkeligheten enn hva hun ser ut på bildene...:)

Mera regn!

Oj vad det pöser ner! Vi annulerade dagens tilltänkta utflykt till Indiens sydspets där tre hav möts pga regnet idag. I The Hindu stod det idag att ca 20 000 förlorat sina hem och minst 8 har dött i Kerala, mest drunkningsolyckor men även hus som rasat ihop. Skolorna har varit stängda i 2 dagar pga regnet. Enligt väderleksrapporterna som inte är alls lika frekventa och detaljerade som hemma kommer regnet att avta något nu men ett nytt lågtryck över Bengaliska viken infinner sig ca 14 okt. för oss är denna monsun exotisk och dess följder för böndernas skördar och de som bor i mindre solida hus är dramatiska. Intressant att notera att det trots allt detta inte är någon huvudnyhet i medierna...

Nu för tiden hör och ser vi speciellt mycket om The Commonwealth Games som pågår som bäst i New Delhi, något slags mini-olympiska spelen där ett 50-talls länder deltar som alla tidigare varit en del av The British Empire (!). Debatten gick het kring vem som skulle öppna spelen - Prins Charles (i Drottningens frånvaro) eller den indiska Prämierministern Manmohan Singh - men det slutade med en kompromiss där de öppnade spelen tillsammans. Det var ju fint...?! Märkligt att det forfarande finns en sådan association till forna tider, men så pågår det också en ilsk debatt i Indien om det inte är dags nu att lämna Commonwealthtänket för gott.

Serie: Eksotiske dyr

Idag: Huntsmanedderkoppen/spindeln; Heteropoda venatoria

En stille og fredelig lørdagsmorgen. Det regner ute og det blir en innedag igjen. Mamma får sove litt ekstra mens jeg og Selma setter oss ned og skal se på CNN morgennyhetene. Jeg strekker meg etter fjernkontrollen.... !!!!



OBS! Tross sitt noe brutale utseende er ikke Huntsmanedderkoppen giftig eller farlig på noen måte, annet enn at den av ulike årsaker kan medføre noe forhøyet risiko for hjerteinfarkt....

Efter regn kommer solsken...

Det har regnat enorma mängder denna vecka. Monsunen skall egentligen komma först i november så ingen förstår riktigt vad som händer. Senast regnade det såhär mycket 5 år sedan. I förrgår regnade det över 100mm på 24 timmar! Under monsunen regnar det ca 300mm totalt. Det är översvämningar på flera håll och många har förlorat sina hem och fått flytta in i tempel och hem till släktingar. Längs med vägen till Trivandrum är det enorma pölar, vägen är delvis skadad och man kan se hus som delvis ligger under vatten. Vi har inte haft några problem i vårt hus förutom elavbrott varje dag och mögel, det har regnat nästan kontinuerligt sedan söndagen, allt är fuktigt. Andreas och Selma har spenderat nästan hela veckan inomhus så nu längtar vi efter solen och lite torrare luft och hoppas att detta ändå är en tidig monsun och att monsunen i november uteblir.

Våra grannar var väldigt glada denna vecka för de har fått massor gratis sand. Sand behövs för att bygga hus här och den importeras från grannstaten Tamil Nadu och är väldigt dyr. Det finns inga grustag i Kerala nu. Det kraftiga regnet har grävt ut vägar och stigar och dragit med sig massor sand som samlats här i närheten var vi bor. Vi bor ju nedanför en ganska brant backe. Igår samlade Balan, taxichauffören som också är vår närmaste granne, sand för ca 2000 rupies, dvs ca 350 SEK, så han var urlycklig.

Bling bling Babies

Under mina första dagar på barnklinken undrade jag över hur besynnerliga barnen såg ut, så mörka runt ögonen och så svarta ögonbryn. Barnläkaren fick förklara åt mig att man sminkar barnen med kajal runt ögonen, ögonbrynen markeras med svart penna och man målar ofta 2st ca 1cm stora skönhetsprickar i ansiktet. Förutom sminkningen får barnen strax efter födseln armband, ankelband, halsband och flickorna får örhängen och prinsesskjolar. Man pyntar barnen dels för att man tycker det blir vackrare och dels för att hålla det onda ögat borta enl barnläkaren. Vår lilla Selma i sin enkla bomullskjol ser rätt så vardaglig ut.

Fåfängan fortsätter sedan livet ut. Kvinnorna är otroligt vackra och välbehållna, kanske delvis för att kvinnorna här varken dricker alkohol eller röker, detta är förunnat männen. De klär sig till vardags så elegant att man tror de skall på fest varje dag. Medelålders och äldre kvinnor bär Sari dagligen medan yngre kvinnor bär Salwar Kameez som är oftast färgranna vida byxor med matchande lång schal fäst med säkerhetsnål över axlarna och knälång tunika ofta med mönster, paljetter och applikationer. Det är underbart färgsprakande i folksamlingar med schalar av alla de färger som blåser i vinden. Jag har sytt upp 2 Salwar Kameez i knallgult och grönt hos skräddaren och inser att det är ett fantastiskt skönt och luftigt plagg i detta klimat. Schalen känns elegant men ganska opraktisk, den fastnar i saker, nuddar ofta golvet och det blir onödigt trångt under läkarrocken. Men det känns väldigt bekvämt med den traditionella dräkten, jag känner mig lite mindre annorlunda här då jag har den på mig. Alla kvinnliga underläkare har Salwar Kameez på sjukhuset, Overläkarna har Sari utan läkarrock. Klädstilen här i Kerala är väldigt traditionell, däremot klär sig de Indiska turisterna från Bombay, Delhi och andra områden ofta i shorts, jeans och annat västerländskt.

Kvinnorna här har ofta färska blommor i håret. Håret skall vara så långt som möjligt och tvättas sällan med schampo utan med kokosolja som gör att det ser flottigt men även mycket glansigt ut. Vår granne taxichauffören Balan har egna kokospalmer runt sitt hus som han gör kokosolja av som han sedan använder under hela året. Kvinnorna har massor smycken på sig, även läkarna på sjukhuset, och helst guld. Jag har fått många kommentarer på mina stora plastörhängen som nog är exotiska för dem.

På fötterna har man alltid sandaler, mina Birkenstocks är genomblöta och luktar surt efter allt regn, hur man får skor torra här är ett mysterium för mig.